14 september 1997 föddes jag, den dagen tog jag mitt första andetag.
Jag ångrar att jag gjorde det. Ingen vet hur mitt liv är.
Jag har haft världens sämsta uppväxt. Jobbig och farlig uppväxt.
Jag började dagis, jag hade inte så många vänner. Efter det när jag började skolan så blev jag mobbad hela min skolgång och är det fortfarande.
Tänk er, att ni behöver gå upp 1-2 timmar innan skolan börjar bara för att ni ska hinna fixa er till skolan.
Men innan det iallafall så blev jag hotad, både till döds och misshandlad.
Tänk er att den högsta drömmen ni har är att kunna få leva ett normalt och kärleksfullt liv.
Utan misshandel, hot, mobbning, och allt det där.
Iallafall, i fyran och femman var jag tjock, tycker jag iallafall, när jag kollar tillbaka på gamla skolfoton så skäms jag. Varför och hur fan kan mina föräldrar vilja ha ett sånt barn som jag? Ett äckligt & fult barn.
Jag började sminka mig och platta håret och sånt i 6an. Pappa tillät mig inte göra det men jag gjorde det ändå. Jag trivs mycket bättre i smink och fixat hår.
Jag blir kallad för anorexia barn varje dag i skolan. För jag har förlorat ungefär fyra stycken under bara ett år. Gått på två begravningar.
Det har gjort så jag gått ner i vikt. Totalt för mycket. Och mobbningen och allt. Jag är rätt känslig.
Jag mår bättre utav att bråka med folk varje dag. Förr bråkade jag alltid med folk varje dag. Gjorde jag inte det på 1 dag så fick jag panik, blev irriterad osv.
Fråga inte mig varför.. Men att ha sett mina föräldrar bråka varje jävla dag som går så blir det nog så.
Jag kan äta hur mycket som helst utan att kunna gå upp i vikt, och då är det jag som får skulden för det.
Jag är självmordsbenägen sen oktober 2009.
Jag äter tabletter. Jag har depressioner.
Jag har försökt ta livet av mig tusen gånger för jag saknar min bror sinnessjukt mycket.. Detta är inte allt, men resten är privat. Riktigt privat.
Hörs..